Vanliga tells

Många spelare anser att meningen med poker är att vilseleda motståndarna. Därför ljuger de alltid om sina händer, om någon frågar. Så kan man naturligtvis göra, men det är också en tydlig tell. Spelar du med en sådan inbiten pokerlögnare kan du alltid stryka den hand han säger sig ha. Ge dig inte in på samma linje för det är en av de vanligaste ovanorna, som alla bra spelare känner till.

Den omvända logik som ovannämnda spelare använder sig av stannar inte vid det de säger. Ofta har de också för vana att ge sken av att en svag hand är stark, och tvärtom. När de har en stark hand betar de tvekande och lägger markerna framför sig mycket försiktigt, nästan som om de bad om ursäkt. Då de bluffar skuffar de fram Notera alltid hur en markerna med kraft. Det här betyder inte att alla bluffar, när de kraftfullt spelare behandlar sina skuffar fram sina marker. För en del marker då han betar! spelare är det så, för andra inte. Ett tecken räcker inte i sig. Man måste också känna den som ger det. Huvudregeln är: Notera alltid hur en spelare behandlar sina spelmarker då han betar. Fummel med spelmarkerna indikerar ofta att spelaren är lite obekväm, för att han bluffar med en en dålig hand.

Här är det på sin plats med ännu ett varningens ord. Numera har så många spelare läst pokerböcker och är så medvetna om tells, att de liksom hamnat på en helt ny nivå. Någon kan ”spela” stark då han faktiskt är det. Han utgår då ifrån att motståndarna känner till de vanligaste typerna av tells. Genom att ”spela” stark vill han signalera sin svaghet. När man sedan vänder upp korten får de andra se att de låtit sig luras av en konstgjord tell. Var alltså uppmärksam! Om en spelare i övrigt är bra, måste du förhålla dig kritiskt till de tells han ger. Du kan inte bygga ditt spel på dem.

Att någon darrar på handen är en vanlig tell som ofta misstolkas. Om din motståndares händer darrar när han betar är det sällan en bluff. Händerna darrar inte av rädsla utan som en reaktion på att spänningen släppte, när han fick ett bra kort. De flesta kan inte påverka darrningarna, även om de skulle vilja det. En del spelare darrar alltid på handen då de betar, så man måste vara försiktig också med denna tell. Det är överhuvudtaget ytterst sällan du kan fatta beslut enbart utifrån tells.

När spelare inte har för avsikt att betala före floppen bryr de sig sällan om att andra noterar deras avsikt att folda. Spelare kan tydligt signalera sin likgiltighet och till och med folda innan det är deras tur. För dem gör det detsamma, men för de andra spelarna är det viktig information. En hand som du har tänkt folda kan bli en spelbar hand, om du märker att två spelare bakom dig kommer att folda. Det är mycket intressant att få veta, att en spelare inte kommer att spela. Om den spelare som alltid tydligt brukar visa att han foldar plötsligt inte gör det, så vet du att han är beredd att spela sin hand lite längre. Så vad du än tänker göra, ska du inte visa det innan det är din tur. Det kan nämligen skada dig. Om inte just i denna giv så i en senare. När någon agerar innan det är hans tur gagnar det spelaren på hans högra sida och skadar spelarna på den vänstra sidan. Numera tittar många spelare inte ens på sina kort innan det är deras tur att agera, just för att inte riskera att ge ifrån sig tells till de motspelare som sitter före.

När spelare ser ett välkommet kort (eller flera), kastar de ofta en blick på sina spelmarker. Det här ser man fortfarande, trots att telldoktorn Mike Caro avslöjade det i en bok redan för tjugo år sedan. De som känner till saken kan förstås göra det för att vilseleda motspelarna. Den tid som spelare funderar innan de tar sitt beslut kan också vara en tell. En del spelare funderar länge om de har nötterna och betar snabbt då de bluffar. I limitspel är det ovanligt att man sitter länge med ”tänkarmössan” på, men man kan ändå dra vissa slutsatser utifrån betningstakten. Om en spelare funderar länge och sedan synar har han i regel en svag hand just i det ögonblicket.

Har man ett drag som behöver hjälp brukar man inte behöva tänka länge. Den som har synat med en svag hand tvekar nästa runda mellan att syna och att folda. Om alternativen hade varit att syna eller höja skulle beslutet fattas snabbare. Ett annat exempel på hur betänketiden kan vara en tell: Om en spelare som satsat på turn omedelbart synar en höjning har han ofta ett steg- eller färgdrag, förutom den hand han har för ögonblicket. Om han inte hade ett drag skulle han tvingas välja mellan att kontrahöja eller att folda. Tells kan ofta avslöja om någon bluffar eller inte. Det är nervöst att bluffa. Att beta med nötterna är mycket lättare. Därför tystnar en del då de bluffar och säger inte ett ord. En klassisk tell är att spelare som tuggar tuggummi slutar tugga då de bluffar. En del spelare stirrar sina motståndare stint i ögonen då de bluffar för att försöka verka uppriktiga. Andra tittar bort. De här är alla mycket individuella tells.

Lättast är det att hitta tells då du inte deltar i given. När du inte är med, ska du studera de spelare som redan tagit sitt beslut. Alla brukar ha uppmärksamheten på den spelare, som just ska fatta beslut. Betrakta i stället i smyg den som redan har betat, för du kan hitta något intressant. Om han t.ex. håller andan betyder det vanligtvis att han bluffar. Men vi upprepar: Det kan lika gärna vara så, att han oroar sig för om han kommer att få betalt med nötterna eller inte. Alla spelare är olika. Huvudregeln är ändå, att den spelare som verkar helt likgiltig inför potten och som ibland tittar på något annat än bordet har en stark hand. De spelare som verkar mer fokuserade och spända har oftast mer problem med sina händer.

Ibland försöker spelare snacka med sin motståndare för att försöka få reda på hur stark hand han har. I vissa fall kan det löna sig att prata. Misstänker du att motståndaren bluffar men inte är helt säker, så kan du ju fråga honom. Hans svar kan berätta något. Om han ler besvärat och svarar ”jo” kan han mycket väl bluffa. Den inbitna lögnaren, som vi nämnde tidigare, säger ”nej, absolut inte”. Då ska du syna eller höja. Är svaret ”syna så får du se” är det bättre att du foldar.

Alla människor har hört såväl sanningar som lögner. De allra flesta kan skilja lögnen från sanningen när de hör den. Anser du dig vara mycket bra på det ska du tala med din motståndare och försöka dra sanningen/lögnen ur honom. Ställer någon frågor till dig och du är rädd för att svaren ska avslöja dig, finns det ett sätt att skydda sig. Ta för vana att överhuvudtaget inte svara under pågående giv. Oavsett om du har nötterna eller en ren skräphand, så ska du inte säga något. Om du tiger konsekvent kan ingen av motståndarna dra slutsatser av din tystnad.

Många pokerböcker tar inte alls upp tells eftersom, dessa anses vara alltför opålitliga och individuella. Oavsett hur god människokännare du anser dig vara och hur bra du än är på att registrera andras halspuls, kan du inte lita helt på tells och inte bygga ditt spel på dem. Eftersom spelare ändå då och då upptäcker tells och att de belönar sina upptäckare, kan lockelsen vara stor att spela enbart utifrån dem. Vi har visserligen beskrivit några vanliga tells, men vi betonar att de ska vara ett komplement till sunt pokerförstånd och inte en hörnsten i din pokerstrategi. Om pokerlogiken säger ett och tells ett annat lönar det sig att lita på den förra – såvida en tell inte är kristallklar. Och det är den sällan.