6. Pokerteori

Tidigare i denna bok har vi gett goda råd om hur Hold’em bäst spelas i olika situationer. Trots att avsikten är att ge en introduktion till de grundläggande taktiska strategierna, innehåller de tidigare kapitlen en mängd konkreta råd. Det är självklart närmast omöjligt att lära sig alla utantill bara genom att läsa. Poker är ett komplext och dynamiskt spel. Antalet olika spelsituationer är så gott som obegränsat. Det går inte att gå igenom dem alla i en bok. Även om det gick skulle ingen spelare kunna komma ihåg alla råd. Som tur är behöver du inte sitta med näsan i boken för att lära dig allt. Om du anstränger dig en aning och spelar tillräckligt mycket lär du dig i sinom tid att tänka som en pokerspelare. Bitarna faller på plats och det mesta av det vi talat om börjar med ökande erfarenhet kännas naturligt, ja, till och med självklart. Poker har sin egen logik. För att lära sig den måste man kämpa lite, men det lönar sig. I Hold’em börjar nybörjare ofta med att studera spelet hand för hand för att lära sig vilka kort som ska kastas och vilka som ska spelas. Så småningom kan man utöka sin repertoar av spelbara händer.

Hur ska man spela i en viss situation? Det är en fråga som nybörjaren gärna vill ha ett konkret svar på. Tyvärr går det sällan att ge ett entydigt svar. I poker finns det bara ett svar som gäller i alla lägen: ”Det beror på”. Egentligen kan man inte ge exakta råd i någon enda situation, utan att känna till spelarna och alla övriga faktorer som inverkar på spelet. Att nybörjarens fråga inte alltid har något svar beror helt enkelt på att frågan är fel ställd.

Genom att studera grundreglerna kan du komma igång med spelet och klara dig bra mot dåliga motståndare. För att utvecklas i poker krävs lite mera. Du måste ta till dig pokerns egen logik och lära dig tänka så som de bästa spelarna tänker. I poker lyder den rätta frågan nämligen så här: ”Vad måste jag beakta i just den här situationen, innan jag fattar mitt beslut?” I de följande kapitlen presenterar vi olika infallsvinklar på poker, utan att sträva efter samma kronologiska framställning som i början av boken. Vi vill framför allt visa på den mångfald av omständigheter en pokerspelare måste beakta innan han fattar sitt beslut. De olika avsnitten hjälper dig att känna igen gynnsamma lägen i spelet och förstå hur de ska utnyttjas. Att vara en bra spelare handlar i stor utsträckning om att kunna utnyttja gynnsamma lägen, liksom att minimera skadorna i ogynnsamma situationer. I engelsk pokerslang stöter man ofta på begreppet have the best of it (motsatsen är have the worst of it), d.v.s. att få ut det bästa av situationen. Kloka beslut som fattas i gynnsamma lägen innebär på lång sikt att du spelar ett vinnande spel, oavsett hur det går i enskilda givar. Det är en av de grundläggande pokervisdomarna. Sett i förhållande till insatserna betyder det, att du i ett gynnsamt läge kan få ett övervärde på din investering jämfört med sannolikheten att lyckas. Lär du dig att utnyttja situationerna rätt vinner du i det långa loppet, lika säkert som rouletten ger vinst åt kasinot.

Att ha framgång i poker betyder i grund och botten att man spelar så felfritt som möjligt, samtidigt som man utnyttjar de andra spelarnas misstag och pressar dem till att begå ännu flera misstag. Problemet är att det är svårt att lägga märke till sina misstag. Och ännu svårare att erkänna dem. Det är lockande att skylla utebliven framgång på otur och dåliga kort. Merparten av de dåliga spelarna återvänder till spelbordet och upprepar samma miss-tag gång på gång. Medan de fortsätter hoppas att deras ständiga ”otur” ska upphöra, fortsätter de att vara mjölkkor åt skickligare spelare.

Att du behärskar spelet betyder givetvis inte, att du inte kan ha otur. Tvärtom. Poker är ett respektingivande spel. Det är ofta de bästa spelarna som får utstå de värsta exemplen på bad beats, dvs. att förlora med en mycket bra hand. Det kommer alltid situationer då en spelare, som spelat för länge med hopplösa kort på turn och river, mot alla odds lyckas få de enda två kort som kan rädda honom. En bra spelare får aldrig uppleva sådana förbluffande mirakeldrag, eftersom han haft förstånd att ge upp sina dåliga kort för länge sedan. Nybörjarspel bygger ofta på tur, d.v.s. att få höga händer eller fylla osannolika drag. En bra spelare kan spelamed de kort man mestadels får, alltså medelmåttiga kort. Han kan få ut maximal nytta ur mediokra händer, vilka är de svåraste att spela. Han vet också när en stark hand inte är den bästa handen och när en svag hand trots allt kan vara det.

Poker är den bristfälliga informationens spel. De flesta korten i leken syns aldrig. En spelare som spelar ända fram till river i Hold’em ser bara sju kort. Var de övriga 45 finns kan han bara gissa sig till. Det enda spelaren säkert vet är vad han själv har för hand, vilka kort som ligger på bordet samt hur motspelarna satsar. Dessutom kan han ha mer eller mindre goda insikter i motspelarnas spelhistorik. I Hold’em har också spelpositionen ett stort informationsvärde. Med hjälp av detta ska man försöka lista ut vad de andra har på hand. Eftersom informationen är så bristfällig förstår man att det görs misstag. Många misstag.

Vad skulle hända om alla kort hela tiden var synliga? Skulle det inte vara lätt att fatta rätt beslut i alla situationer, speciellt om man dessutom hade en tabell över sannolikheten att pricka olika drag? Jovisst, men då skulle det inte längre vara poker. En av de stora pokerteoretikerna, David Sklansky, har utifrån denna tankelek formulerat ”pokerns grundteorem” (The Fundamental Theorem on Poker). En förkortad version lyder: ”Varje gång du spelar din hand annorlunda än du hade gjort om du såg motspelarnas kort, gagnar det dina motspelare. På samma sätt förlorar de varje gång du spelar din hand på det sätt du skulle spela om du kunde se alla deras kort. Samma sak gäller förstås också dina motståndares spel.”

Enligt Sklansky gör en spelare alltid fel, om han spelar på ett annat sätt än han skulle spelat om han såg alla kort. Men att göra ett fel är inte detsamma som att spela dåligt. Man kan inte säga att en spelare som höjer med sin kåk spelar dåligt, bara för att hans motståndare har en färgstege som han inte är medveten om. Teoremet är precis vad det säger sig vara – en teoretisk modell man kan ha nytta av när man analyserar spel. Den är utformad för att poängtera betydelsen av att lära sig läsa sina motståndare och deras händer. Ju bättre du lyckas med analysen, desto färre misstag gör du. Och omvänt: Ju bättre du kan maskera ditt eget spel, desto svårare har motståndarna att läsa dig.

Ingen vet vilket som är det bästa sättet att spela en viss hand i en viss giv. Det finns inte bara ett rätt sätt att spela en viss pokerhand. Det finns bra och ännu bättre sätt att spela på, men det är så många faktorer som påverkar spelet, att man inte kan slå fast en gång för alla vad som är ”mest rätt”. Hur man spelar en viss hand ”rätt” beror på handen, pottens storlek, spelarens position, motståndarna, hur de spelar i denna giv och detta parti, hur många spelmarker var och en har – och så vidare och så vidare. Eftersom det finns så många variabler är pokerproblemen komplexa och de pokerteoretiska debatterna långdragna. Ingen spelar helt rätt hela tiden, men de bästa spelarna försöker och de lyckas för det mesta. Vanligtvis finns det mer än ett korrekt sätt att spela på. Dessutom måste en spelare ibland med avsikt spela ”fel” för att maximera de vinster han får när han i fortsättningen spelar rätt. Mot svaga motståndare spelar man inte alltid optimalt och inte heller då spelkassan är knapp.

Pokerböckerna svämmar över av åsikter om vilken teoretisk utgångspunkt som lämpar sig bäst för analys av en viss typ spel eller för poker i allmänhet. Enligt en uppfattning är poker en kamp om startinsatserna. Det stämmer i tighta spel. Enligt en annan uppfattning strömmar pengarna från dåliga spelare till bra spelare. Enligt en tredje är poker ett spel, där allt beror på sannolikheter och odds. Den uppfattningen stämmer bäst i lösa spel. Poker kan också definieras som den bristfälliga informationens spel eller som ett strategiskt spel, där det avgörande är olika skenmanövrer och att man manipulerar sina motståndare. En del anser att poker är en kamp mellan färdiga händer och draghänder, som ännu behöver hjälpkort. Andra menar att poker är en viljornas kamp, där den som bäst pallar för trycket vinner. Alla åsikter ger nyttiga perspektiv på poker, men ingen av dem står för den absoluta sanningen. Poker är en pragmatisk sanningsteori. Det handlar inte om vilket synsätt som ligger närmast den absoluta sanningen, utan om vad som är bäst med tanke på slutresultatet. I poker är sanningen lika med det som fungerar bäst. Om en spelare de facto tjänar pengar på sitt spel, uppfyller det säkert alla teoretiska kriterier för ett bra spel.

Vid det här laget har du säkert märkt att poker är ett mycket svårt spel, mer komplext än de oinvigda kan tro. Detta förtydligas längre fram i denna bok. Förhoppningsvis bidrar det till att väcka tillbörlig respekt för spelet och för dem som behärskar det. Tanken med de kommande kapitlen är att gå mera på djupet och hjälpa dig förbättra ditt spel, sedan du väl har lärt dig grunderna och kan stå på dig vid ett pokerbord. Du får möjlighet att utöka arsenalen med vapen, som kan hjälpa dig i svårare spel och göra dig oövervinnelig i lättare spel.

I följande kapitel går vi igenom sådant som odds och sannolikheter, hur man drar slutsatser om motståndarnas händer utifrån synliga kort och tells, hur man väljer rätt bord och spelsällskap, pokerpsykologi och hur man kontrollerar sin spelkassa. Ämnena är många, så genomgången kan ibland kännas väl summarisk. Är du intresserad av pokerteori och vill fördjupa dig ytterligare finns ett tiotal bra pokerböcker på engelska (se litteraturlistan på sidan 354). Dagens pokerboom må vara ny, men det har faktiskt skrivits böcker om poker i hundra års tid. Numera utges också allt fler pokerböcker på svenska.