Att beta med den sannolikt bästa starthanden

AA är utan tvekan den bästa starthanden. Efter en flopp som 9. 8. 7. minskar dock par i ess i värde. Hur bra en hand är beror på många olika saker. Förutom att se på korten kan startkorten också värderas efter om det är billigt eller dyrt att se floppen, hur mycket du får betalt före floppen, hur svaga dina motståndare är före floppen, hur aggressiva de är efter den och hur löst de spelar efter floppen. För att uppskatta handens styrka har man också hjälp av att veta hur ofta sådana händer förekommer och vilken sannolikheten är för att handen ska förbättras. De bästa spelarna kan de här siffrorna utantill. Många anser att topp-par är ett bra utgångsläge på floppen och värderar sin hand utifrån det.

Som vi såg tidigare fattar den seriösa pokerspelaren beslut om att satsa utifrån pott-, penning- och implicita odds. Pottodds och implicita odds är viktiga när du tvekar mellan att syna och att folda. Penningoddsen är till hjälp när du funderar på om du ska beta eller höja. Penningoddsen räknas som sagt ut genom att du uppskattar hur många spelare som kommer att syna din insats under den pågående satsningsrundan. Rekommendationen är att du betar eller höjer om betalarnas antal är högre än sannolikheten för att du ska vinna. Alltså lönar det sig att beta om du tror, att du får med dig fem spelare som synar och din hand ligger under med 4:1.

Varje gång du höjer eller betar minskar du motståndarnas pottodds och tvingar dem att fundera på om det är förnuftigt att syna. Vi tänker oss att spelare A har AA, spelare B har KQ och floppen är KT6. Före floppen I Hold’em är det sällan rätt har man fått sex insatser i potten. En tredje spelare betar och efter detatt bara checka och syna. är pottoddsen 7:1. Om spelare A nu bara synar, får spelare B pottoddsen 8:1. Om spelare A höjer, får spelare B pottoddsen 9:2, nästan hälften av det föregående alternativet. Hans sannolikhet att förbättra handen på turn är ungefär 8:1. Om spelare A bara hade synat skulle spelare B ha fått rätt pottodds för sin betalning. Genom att höja får spelare A sin motståndare att begå ett misstag, om han synar. Om spelare B kunde se motståndarens kort skulle han kunna inse att hans penningodds är sämre än kortoddsen och att det skulle vara fel att betala. Att spela med negativt väntevärde betyder alltid att man förlorar pengar i långa loppet. Trots det betalar spelare B ofta. Spelare A spelar bra och vinnande poker, även om spelare B skulle råka ha tur och vinna potten.

Med den sannolikt bästa handen är det alltid bäst att försöka vinna potten här och nu – speciellt om potten är stor. Ju större potten är, desto flera spelare hänger med i den och någon av dem kan ha tur och vinna. När en pott är tillräckligt stor, kan du spela nästan vilka händer som helst. Det är alltid bättre att vinna pengarna genast, om det bara är möjligt. Med en stark hand ska du beta och ge motståndarna en chans att folda sina svagare händer.

Med ett topp-par eller ett överpar ska du beta på floppen, om din hand verkar vara den bästa. Även om någon annan skulle ha höjt före floppen, ska du inte checka utan beta. Motståndarna kan folda eller så kan den som betade få in sitt drag. En autocheck mot en som höjer före floppen är ett stort misstag. Den som gjorde insatsen kan då få möjlighet att förbättra sin hand på turn. Det finns risker med att höja, men lönen (att någon som eventuellt kunde ha dragit ut dig foldar) gör det värt att ta risken.

Om bara några få spelare är med på floppen, kan du beta också med dina draghänder. Eftersom det fortfarande ska komma ytterligare två kort kan du beta med fyra kort till en färg eller med ett öppet stegdrag. Då handlar det om en halvbluff, som vi kommer in på i nästa kapitel.