Att höja

Många nybörjare drar sig eller är direkt rädda för att höja. Man borde inte tveka om både det sunda pokerförnuftet och penningoddsen talar för en höjning. Tvärtom, höjningen borde vara ett av de mest använda redskapen i varje spelares pokerverktygslåda. Vad lekmannen än tror, så är en höjning det bästa alternativet till att folda. Att syna är ett sämre alternativ. Amerikanerna brukar säga ”a caller in poker is a loser in poker” och de vet säkert vad de talar om. Om du inte kan besluta om du ska syna eller höja, är det bästa alternativet oftast att höja. Den som synar ger initiativet åt motståndaren, den som höjer tar initiativet i egna händer. Ibland kan du vinna potten genast, ibland får du ett gratiskort i nästa runda. Den som höjer ger inte heller bort billiga kort eller gratiskort.

Det är sällsynt att en spelare höjer av bara ett skäl. Ofta finns det två eller fler skäl. Bra skäl för en höjning är att:

• Du vill få in mer pengar i potten.
• Du anser dig ha den bästa handen och vill få ut motståndarna.
• Du vill få det att se ut som om du har en bättre hand än du i verkligheten har (bluff).
• Du vill få ett gratiskort i nästa runda.
• Du vill få mer information om motståndarnas händer.

Efter att ha betat och synat borde den, som anser sig ha den bästa handen, höja (om han inte har för avsikt att slowspela, vilket vi snart kommer till). Den spelare som anser sig ha den bästa handen vill helt enkelt få in mer pengar i den pott han tror sig vinna. Det är det huvudsakliga skälet för en höjning. Under tidiga rundor beror din lust att höja på hur stor potten är och hur stor favorit du anser dig vara. Ironiskt nog är det så, att ju bättre din hand är i relation till de andra, desto viktigare är det att du inte genast höjer i början. Med en verkligt stark hand måste man ofta låta de andra göra misstaget att syna först. I allmänhet lönar det sig inte att låtsas ha en svagare hand än man har. Det lönar sig att försöka vinna potten genast – i synnerhet om den är stor. Ju större potten är, desto mindre anledning har du att dölja styrkan av din hand för att få in mer pengar i potten. De andra hänger med, fastän de har svagare kort, vilket ger möjlighet att få ännu mer pengar i potten. Pengar dras till pengar även i poker.

Det har sina fördelar, men också sina risker, att låta andra tro att du har en svagare hand än den i själva verket är. Den största faran är att du ”donerar” potten till en sämre hand, som får mirakelhjälp ur kortleken. Att höja rekommenderas starkt, speciellt i lösa spel, där spelare med mediokra och dåliga händer ökar på pottens storlek. Om du är av den uppfattningen att din hand är den bästa lönar det sig att beta. Om du tror att du vinner över den som satsade först ska du höja, också med risk för att en del av de spelare, som annars gärna skulle öka på potten, nu ger sig.

Ibland är avsikten med en höjning att skära ned på antalet motståndare (eng. thinning the field). Det är effektivast när du står i tur genast efter den som betade, eller om ni bara har synare eller foldare mellan er. Med din höjning tvingar du de övriga spelarna att ”kallt” syna två insatser. Det lönar sig ändå att fundera på vem du gallrar ut och inte bara tänka på hur många spelare du vill få bort. Läget är bäst när de dåliga spelarna redan har bundit sig till potten genom att betala en insats och de starka spelarna sitter efter dig. När du nu höjer kör du ut de starka spelarna ur potten och tvingar de svaga att betala en insats till. Efter det kämpar du om potten med svaga spelare. På motsvarande sätt är det sämsta läget att gallra, då de starka spelarna redan har bundit sig till potten och de svaga står i tur efter dig.

Ibland kan det löna sig att minska på antalet motståndare, fastän du inte har den bästa handen eller har en relativt svag hand (svagare än någon av dem som betade). Att beta med den näst bästa handen, eller med en draghand som kräver hjälp, kan rensa ut Om du inte kan besluta om andra, som annars skulle dra och du ska syna eller höja, är därigenom ökar du dina chanser. Om den bästa handen vinner med en sannolikhet på 60 procent, din hand med oftast att höja. Så kan du genom att gallra bort de två sistnämnda få dina chanser att öka till 40 procent. Det är fortfarande mindre än den bästa handen, men mer än vad du annars skulle ha. Det som krävs för att dina chanser verkligen ska öka är att de två svagare verkligen lämnar potten. Om du utifrån din kunskap om dem vet att de kommer att hänga med, är din hand sällan värd att ens syna med. Som vi tidigare sade uppstår sådana här situationer mest i stötpoker, där alla spelar med sina egna kort.

Pokerteoretikerna är oeniga om hur många spelare det lönar sig att gallra bort. De som är förtjusta i matematiska väntevärden fascineras av tanken på att den som höjer samtidigt skär ner de övrigas odds och därigenom ger synarna möjlighet att begå stora misstag. Ibland är väntevärdet för dessa misstag så negativt, att det skulle vara bättre för den som gallrar att de som foldade hängde kvar i spelet! Andra pokeranalytiker anser att taktiken är felaktig helt enkelt för att gallringen görs för att öka sannolikheten att vinna potten, men målet med poker är inte att vinna potten utan att maximera vinsterna, hävdar de.

Den senare tolkningen tycker vi är för ensidig. Potter och vinster är visserligen inte samma sak, men man kan inte vinna pengar utan att vinna potter, trots att man kan vinna potter utan att vinna pengar (i det långa loppet). Att gallra bort motståndare kan ibland vara ett användbart vapen, men oftast tjänar man mera på att ha många deltagare i spelet. Vi har redan antytt att den som gallrar ofta jagar bort de sämre händerna, dem som man kan plocka betalningar av och som man inte riskerar att förlora mot. Då du gallrar, ska du gallra bort bra händer och svåra motståndare. Att höja för att bluffa ska vi tala mera om i nästa kapitel, men vi kan redan nu säga att det kräver erfarna spelare med nerver av stål. Sådana spelare fäster sig inte så mycket vid sina kort eller vid enskilda potter, att de inte är beredda att folda också en bra hand i ett sent skede av spelet. Ju svagare spelaren är, desto oftare synar han din bluff. Man kan inte och ska inte bluffa dåliga spelare. Bluffhöjningar är ingenting för nybörjare. De är användbara i svagare spel, men bara om du vet att motståndaren bluffar med till exempel ett misslyckat färgdrag, och du själv har samma sorts skräp på hand. Att halvbluffa genom att höja är däremot ett beaktansvärt alternativ – mera om det senare.

Då man lyssnar på pokerspelare får man lätt uppfattningen att de många gånger höjer bara för att få information. Poker är ju den bristfälliga informationens spel. Det är rätt tänkt, men i verkligheten ger höjningarna rätt lite information, som du inte hade fått i alla fall. Att samla information är en orsak bland många, men du ska sällan höja enbart av den orsaken. Finns det däremot även andra skäl att höja, kan informationssamlandet vara en tilläggsmotivering.

Mest information får du i ett tidigt skede av spelet och i heads-up-situationer. Då kan höjningen vara en förfrågan eller en trevare. En spelare som är osäker på sin hands styrka kan i ett tidigt skede av spelet höja för att få veta om motståndarens hand är stark eller mycket stark. Mycket mer information än så kan du inte få och därför ska du inte överdriva höjningarna. Om din motståndare synar din höjning, har han en stark hand. Om han kontrahöjer, har han en mycket stark hand. Han kan också halvbluffa med en mycket stark hand. En liten investering i ett tidigt skede av given kan spara dig pengar senare. En bonus med försiktiga trevare är att motståndaren ibland kan folda händer, som han annars skulle ha fortsatt med. Höj hellre av andra orsaker än att du vill få information.