Hold'em-giv

Poker är ett spel där spelarna tävlar om den pott som finns på bordet. För att det alltid ska finnas en pott på bordet, måste man få in pengar redan innan spelet börjar. I Hold’em görs det genom den lilla och den stora mörken (eng. blinds). Innan korten delas ut ska både lilla och stora mörken läggas (betalas). Den spelare som sitter till vänster om dealern betalar den lilla mörken, vanligtvis hälften av minimiinsatsen. Spelaren till vänster om honom betalar den stora mörken, som vanligtvis är lika stor som minimiinsatsen. I ”hemmaspel” turas spelarna om att dela ut korten, medan dealern på ett kasino hela tiden delar ut korten från samma plats. På kasinot används därför en knapp (eng. dealer's button) för att markera vilken spelare som har given. Före varje ny giv flyttas knappen medsols (medurs) till nästföljande spelare, vilket betyder att mörkarna också alternerar.

När mörkarna lagts delar dealern ut två mörka kort till varje spelare. När spelarna har tittat på sina kort följer den första satsningsrundan. Den spelare som sitter till vänster om stora mörken talar först, sedan följer spelaren till vänster om honom o.s.v. Under den första satsningsrundan har varje spelare tre alternativ:

• Att lägga stora mörken, alltså syna (eng. call).
• Att höja (eng. raise).
• Att ge upp direkt, lägga sig, folda (eng. fold).

Given liksom övriga positioner förflyttas medsols. Det gäller även turordningen i bettingrundorna.

Hold'em-giv. Sedan varje spelare fått två individuella mörka kort (hålkort) inleds den första bettingrundan. De som efter den inte kastat (foldat) sina kort får se floppen, som består av öppna gemensamma kort. Efter en ny bettingrunda kommer fjärde kortet (turn) och efter ytterligare en bettingrunda det femte öppna kortet (river). Spelarens sluthand består av den bästa femkortshanden av de egna två korten och bordets fem kort. Spelaren kan alltså använda noll, ett eller två egna kort.

Omaha-giv. I Omaha får spelaren först fyra individuella mörka kort. Given löper sedan på samma sätt som i Hold’em. Spelarens sluthand består av två av de egna hålkorten samt tre av de öppna korten. Spelet går vidare från spelare till spelare fram till lilla mörken, som måste betala mellanskillnaden upp till stora mörken, såvida han inte vill höja eller lägga sig. Den spelare som lagt stora mörken avslutar den första satsningsrundan. Dennes alternativ är, förutom att lägga sig eller höja, att avstå från att satsa, d.v.s. att checka. Detta under förutsättning att ingen av de andra spelarna dessförinnan höjt insatsen. Annars avslutas satsningsrundan om han checkar. Om stora mörken däremot höjer, måste de andra spelarna syna, höja eller folda. I limitspel är antalet höjningar ofta begränsade till tre eller fyra insatser motsvarande stora mörken per runda. Den tredje höjningen cappar potten (eng. cap) och efter det kan de andra bara syna. Potten blir cappad när man gjort alla tillåtna höjningar under en satsningsrunda. Tanken är att två spelare inte ska kunna spela ut en tredje genom att fortsätta höja i all oändlighet. Om det i början av rundan bara är två spelare kvar finns det i regel ingen cap i potten och de kan alltså höja så många gånger de vill.

Om ingen spelare satsar lika mycket som stora mörken är spelet över och den som har lagt stora mörken vinner potten (vinsten består då bara av lilla mörken). I övriga fall läggs efter den första rundan resten av korten upp på bordet. De korten är gemensamma för spelarna. Som vi tidigare nämnt kallas de tre kort som delas ut samtidigt för floppen, det fjärde kortet kallas turn och det femte och sista kortet river. Innan dealern delar ut floppen, turn och river, tar han bort det kort som ligger överst i leken: han bränner det (eng. burn card). Anledningen till att man bränner ett kort är att ingen ska kunna veta vilket kort som kommer härnäst, även om det skulle vara märkt på något sätt.

När floppen ligger på bordet har alla spelare en pokerhand, d.v.s. alla har fem kort. Spelarna uppskattar sedan hur bra deras händer är i förhållande till motspelarnas eventuella händer. Sedan följer nästa satsningsrunda som börjar med den spelare som sitter till vänster om knappen, alltså lilla mörken, om han ännu är med i spelet. Insatsen är densamma som före floppen. Den spelare som öppnar rundan kan nu:

•
Checka
•
Satsa, alltså beta
•
Checka för att sedan syna eller höja efter att de andra har agerat (check-call och check-raise) Om någon redan har betat är alternativen för övriga spelare att folda, syna (call) eller höja (raise). Floppen är mycket avgörande, eftersom spelaren i och med den har sett 70 procent av sina kort. I det här skedet måste spelaren ha en klar uppfattning om hur stark hans nuvarande hand är och vilka chanser det finns att den kan utvecklas till en starkare hand. Längre fram lär du dig mer om floppspel – i det här skedet räcker det att komma ihåg att floppen är viktig.

På bordet kommer nu turn, det fjärde gemensamma kortet. Den första spelaren till vänster om knappen kan återigen checka eller beta, i regel dubbla insatsen (stor bet) mot tidigare. Om någon betar är alternativen återigen att folda, syna eller höja. Spelaren har nu sex kort till sitt förfogande och kan själv välja om han vill använda båda sina mörka kort eller bara ett av dem för att bilda bästa möjliga hand. När satsningsrundan är avslutad följer det femte och sista gemensamma kortet, river, följt av ytterligare en insatsrunda. Finns det sedan mer än en spelare kvar följer showdown, alltså kortvisningen, då spelarna vänder upp sina mörka kort så att alla kan se dem.

Vid kortvisningen ser man vem som har den bästa handen och som vinner potten. På ett kasino är det dealern som kontrollerar korten. Om den första som visar sina kort har en starkare hand än du har kan du kasta dina kort utan att visa dem. Om du är osäker på din hands värde är det bäst att visa korten och låta dealern söka den bästa möjliga kombinationen.

På river kan det hända att spelaren inte har någon nytta av sina mörka kort. Det händer t.ex. om de kort som ligger på bordet alla är högre än korten i spelarens hand (om han inte har ett par på hand) eller om det finns en stege på bordet.

På grund av de gemensamma korten på bordet (eng. board), händer det rätt ofta i Hold’em att man får dela potten. Det tydligaste exemplet är att det ligger fyra ess och en kung på bordet. Ingen av spelarna kan ha en bättre hand. Även om du skulle ha en kung till i din hand kan alla spelare räkna de fem synliga korten som sin egen hand och behöver inte använda något av sina mörka kort.

De gemensamma korten ger spelet en extra krydda, speciellt om man tävlar om bättre fyrtal eller färg. I tabellen över händernas rangordning konstaterades att det fyrtal som består av de högsta korten vinner. Det gäller fortfarande, men om fyrtalet finns på bordet är det spelarens femte kort, kickern (eng. kicker) som avgör. Om det femte kortet är lika delas potten. Det kan även hända att två spelare har färg och att det högsta kortet är ett gemensamt kort. Då vinner den som har det näst högsta kortet, sedan det därpå följande o.s.v.